Oönskad sång.

Väckte matte i morse klockan 7 med sång. OOOoooooouuuåå. Yl yl. Och så piiiip piiip med bollen. Ja, man måste ju börja träna lite julsånger tänkte jag. Tindra snarkade i min andra biabädd, rörde inte ett morrhår (hon har ju sina kvar till skillnad från mig...). Husse snarkade också vidare, men matte kom genast ångandes med håret på ända och sömniga ögon. Hon tog ifrån mig mitt instrument och sa att jag skulle vara tyst. Ingen sång före klockan 9. Nähä. Gick och la mig i hennes säng och surade. Jag tänker minsann inte sjunga ett dugg . Då får de vara utan lucia i år då, om de nu inte uppskattar min sång. Så det så.

Sol!

Idag sken solen. Den har man inte sett på ett tag nu så det var lite extra trevligt på morgonpromenaden. Hittade en del ganska intressanta spår men hängde mest kring matte som vanligt. Något litet rejs blev det väl också.

När vi gått ungefär halva rundan hörde vi en massa hundskall från andra sidan skogen. Kort därefter small det. Jägare alltså. Ganska nära också men vad skulle vi göra? Det var bara att traska på. Vi måste ju ta oss därifrån på något sätt så vi fortsatte vår promenad.

Passade på att ta ett dopp också. Det var 11 grader ute, rena sommarvärmen!

Kanske det sista doppet för i år? Vem vet? Det närmar sig ju jul och borde rimligen bli kallare och förhoppningsvis snöigare.

Vi har varit ute nästan hela dagen för matte skulle plocka mossa och lingonris. Hittade lite kantareller också men de fick stå kvar.

Annars har inget speciellt hänt idag annat än att det ligger en älgstek på tining i köket. Undrar om den är till mig? Hoppas!

Rejs, noppning och soffmys.

Inget speciellt har hänt idag. Jag och Tindra rejsade lite på morgonprommisen, vilket ju i och för sig inte händer så ofta numera. Dagmatte säger att vi börjar bli gamla tanter. Håller inte med om det. Vi är inte alls gamla tanter. Kan hon vara själv - dagmatte! Vi tar det lite lugnt bara. Man behöver väl inte ha så himla bråttom jämt?

Tindra noppade mina morrhår och matte bakade bullar. Tyvärr stoppade hon saffran i och då kan ju inte vi äta dom. Som tur var bakade hon kakor också och dom fick vi smaka.

Ja, sen har jag slappat en del i min soffa medan Tindra haft fullt sjå med att valla Kezo. Jag låter dom hållas de där två. Man kan tycka att Tindra borde lärt sig vid det här laget att det inte går att valla katter men hon ger visst aldrig upp. Hur som helst så ligger jag så bra här och struntar i vad dom andra har för sig. Lugnt och skönt.

Nä, förresten...

Idag gick det inte lika bra att leda matte... Ledde henne runt ett par såna där orangea pinnar i vägkanten och det tyckte hon var alldeles tokigt! Ja, hon hade ju sin pannlampa på så hon drattade inte ner i diket men kunde konstatera att jag inte var särskilt pålitlig som ledarhund. Nä, det är nog inget jobb för mig i alla fall. Jag får nog satsa på något annat - om man nu prompt måste ha något jobb. Räcker det inte med att man pussar matte och för det allra mesta i alla fall gör ungefär som hon säger?

Ledarhundstest.

Idag berättade husse att han träffat en sån duktig ledarhund. En gul labbe var det visst som med glatt svängande svans koncentrerat lotsade sin synskadade matte över gator och torg.
Nu är min matte av den äventyrliga sorten så hon bestämde sig för att kolla om JAG hade några ledarhundstalanger... Ja, hon är ju inte klok alltså! En ledarhund måste ju skolas i åratal - det lär man sig ju liksom inte på en kvart eller så!
Nå, hur som helst så stängde hon av sin pannlampa när vi skulle traska den 1 km långa vägen hem från dagmatte (reflexer hade vi förstås och hon var beredd att sätta på lampan ifall någon bil skulle dyka upp, vilket det inte gjorde). Det var inte riktigt kolsvart ute eftersom det var stjärnklart, men vägen såg hon inte mycket av kan jag lova. Ja, sen skulle jag då leda henne hela vägen hem tyckte hon. Och det gjorde jag. Hela vägen ledde jag matte. Klart värt en grisknorr tyckte jag så det fick jag. Jag stannade till ett tag vid en granne som har ett par tyska spetsar också, det ska erkännas. Det kunde inte hjälpas men det var av nöden tvunget så att säga. En himla tur också att det inte kom något litet leksuget rådjur skuttandes i min väg för då hade jag nog skuttat efter ut i skogen med matte hängandes i kopplet!

Staden och skogen.

Idag har jag åkt en hel del bil. Först skjutsade vi hem Tindra för det är dax för avmaskning av alla dagmattes hundar. Själv har jag redan fått det där maskpillret.
Sen åkte vi till stan för matte och husse skulle vaccineras nämligen. Under tiden fick jag sitta och vakta bilen (jag får väl erkänna att jag inte vaktade särskilt bra eftersom jag tog en tupplur i stället).
Sen åkte vi till Rusta för matte tänkte köpa en ny pipboll till mig. Tyvärr har skitRusta slutat sälja de där jättebra pipbollarna så jag fick nöja mig med ett par grisknorrar i stället vilket ju är en HELT annan sak.
Sen åkte vi hem till lillmatte för lite fika. Jag fick ett grisöra som Zippo glömt sist han var hos henne.



Detta gömde jag genast i lillmattes soffa. Hoppas inte Zippo hittar det nästa gång han kommer dit...

Sen fick jag rota lite i Zippos leksaksskåp. Tur att han inte var där och såg att jag tuggade lite på hans bjällertomte som han fick till julklapp förra året! En enda pipgrej hade han. Det är den där orangea runda grunkan på golvet. Vi har nog inte samma smak vad gäller leksaker tror jag.

Hur som helst så åkte vi hem till min skog sen.

Det hände en hel del på dagens promenad. Jag kollade på ekorrar....

och mygg!!! Ja, faktiskt. Stora svärmar följde efter oss, fast dom stacks inte som tur var.

Sen tränade matte och jag "inkallning med störning". Eftersom matte har dålig simultankapacitet och inte klarar något så enkelt som att träna med mig och fotografera samtidigt, så finns inga bilder på hur duktig jag faktiskt var på denna övning. Hur som helst så bestod den första störningen av ovanstående: ett par ryttare till häst på vägen och dessutom den där brasan. Inga problem att komma då matte ropade eftersom jag förstås inte frivilligt ränner iväg mot ett par hästar! Det kunde hon väl ha räknat ut! SJÄLVKLART håller man sig nära matte i sådana här sammanhang!

Den andra störningen var däremot svår som attan: ett rådjur! Matte såg det och jag kände doften vilket resulterade i att jag satte igång att göra mina graciösa rådjursskutt ämnade att vilseleda rådjuren så att de tror att jag också är ett rådjur. Hoppelihopp - här kommer jag - rådjuret Myrra som vill leka med er andra rådjur! Då - precis då - när jag skuttade som allra tjusigast - ropade matte in mig! Jag kom med en gång. Nästan i alla fall. Det tar ju lite tid att avsluta hoppandet när man är sådär inne i det. Men jag kom i alla fall och fick godis (Olivers). Matte tycker jag är urduktig och det tycker jag med. Både på själva rådjurhoppen och inkallningen!;)

Viktigt arbete.

Idag har jag arbetat som assistanshund. Matte klarar sig helt enkelt inte utan mig när hon ska baka. Hur ska hon få ut plåtarna ur ugnen utan vante? Det går ju bara inte. Det är en himla tur att jag finns som kan plocka fram den då hon behöver ha den.

Tindra kan inget sånt här viktigt hushållsarbete. Helt oduglig. Hon kan bara valla kor och det har vi ingen nytta av alls i detta hus. När man är en så viktig hund som jag och utför dessa betydelsefulla tjänsteärenden, då får man lön ur skålen på köksbänken, en knaprig godisbit.

För dom som tycker tycker synd om Tindra som inte får godis på filmen kan jag avslöja att hon också fick en sen - utan att göra någon insats att tala om alls.