Det är skördetider och i köket luktar det äpplen och plommon när matte kokar mos och marmelad och sånt. Rätt onödigt tycker jag eftersom jag av princip vägrar äta frukt och grönt. Inget för en hund tycker jag.
Det är dags nu för de där jättarna att marschera över åkrarna. Dom brummar dagarna och halva nätterna igenom. När de är mörkt lyser det om dom.
Där dom passerat går det utmärkt att ta sig fram på alla de där härligt springbara fälten. Därför tycker jag jättarna är himla snälla som ser till att få bort den där onödiga säden som krånglar till mina rejsingbanor.
Tranorna har kommit igen. Dom tycker också det är bra när jättarna gått över åkrarna. Då kan de äta upp sig inför den kommande långa flygturen söderut. Tranor är trevliga fåglar tycker både jag och matte. Vi brukar stanna och titta på dom ibland.
Vår åker är ganska grön. Det beror på att matte inte vill att det ska sprutas ogräsmedel och konstigheter och därför växer det följdaktligen en hel del ogräs där. Det gör inget tycker vi. Vitsen med vår åker är att hålla landskapet öppet så att jag kan rejsa där. Jag planterade förresten ett märgben på denna åker i våras och min förhoppning var att det skulle växa fler sådana som jag kunde skörda nu i augusti. Tyvärr har märgbensskörden tydligen slagit fel i år. För lite regn kanske. 
6 kommentarer:
Oj, hoppas att det går bra för din kompis på dagiset!
Visst är det bra när de tar bort säden förenklar tillvaron en hel del när man slipper springa runt åkrarna. Här skördas det bara massor med vsamp
Hm - det BORDE växa märgben på din åker, tycker jag. Kanske det behövt lite fin kompostgödsel eller nåt?
Ge inte upp, kanske du får säkert bättre lycka med nästa plantering!
Oooh så mysigt med alla dofter inomhus och utomhus!
Och fåglar på fälten och i skogen och även på din blogg, Myrra. Fint!
Vilken tur du har att de tvåbenta omkring dig ger dig så prinsessartad tillgång till springbanor! Vilken hundlyx :) Såg föresten vad som hänt din vän Kent och får önska honom ett krya på sig härifrån...
Å märgbensodling! Nu blev jag avundsjuk! Matte suktar mest efter dina äpplen. Jag gillar också äpplen, men matte är värst. hon kan äta äpplen jämt om hon fick. Nu kan hon ju inte äta alls, och äpple är det hon längtar efter mest.
Jo även här, men ute på landet då förstås, brummar det om kring stora maskiner som lyser om natten. Några gånger har jag sett hästar som springer över dessa stubbåkrar med sina mattar eller hussar på ryggen. Så småningom kankse jag med får springa över en sådan åker.
Skicka en kommentar