Blåbärsplockartur.

Idag är lillmatte på besök och vi har varit på en blåbärsplockartur i skogen. Blåbär är himla gott tycker jag...

Lillmatte klagade på att jag åt upp alla "hennes" blåbär. Ha, det är faktiskt MIN skog och därmed MINA blåbär!

Det syns inte att tungan är blå som en chow chows men man kan ändå liksom gissa sig till att jag snokat runt i blåbärsriset...

Ett problem jag har i min skog är de där retsamma ekorrarna. Dom sitter högt där uppe i talltopparna och smackar åt mig. "Kom genast ner", beordrar jag gång på gång men får bara "smack smack, skulle inte tro det, smack, smack" till svar.

. Skogens konung brukar inte synas till i min skog på somrarna. Bara på senvintern kan man märka av att dom. Idag hittade vi konstigt nog ett avtryck från en sån där kunglighet. Dock hoppas jag inte det är samma majestät som jag hittade ett stort och präktigt revben från. Matte fick ta det i utbyte mot en godis som vanligt. Vet inte vad hon gjorde av benet. Kanske grävde hon ner det för kommande behov. Det skulle i alla fall jag ha gjort.

När vi kom hem igen efter denna långa blåbärsplockartur kastade jag mig som vanligt i min lilla ynkliga "pool". Det är fortfarande alldeles på tok för varmt för min smak och detta är vad som erbjuds som svalka! Ja ja, bättre än inget alls i alla fall!

Ja, herregud vad trött man blir av att harva runt i skog och mark i denna hetta! Jag smäller av! Orkar inte ta ett steg till! Ramlar ihop på verandan och tänker inte resa mig förrän det är dags för middag.