Hungrig i Västerås.

Tack för alla gratulationer!
Ber alla mina snälla goa bloggvänner om ursäkt å mattes vägnar. Hon har slarvat å det grövsta med att dels uppdatera min blogg och dels hjälpa mig att kika in hos er andra. Håller på att dö av nyfikenhet vad som händer hos er men matte har haft det lite körigt några dagar nu.

Igår var jag i alla fall i Västerås. En ganska lång omväg från mattes jobb (i Uppsala) kan man säga. Det var inget speciellt i Västerås alls. Jag satt i bilen och skällde lite på en katt. Och så stannade matte och husse och åt på ett fint vindkraftsdrivet Max som fått nåt grönt pris 2009. Fick jag följa med in och döva min svåra hunger? ICKE! Matte åt en koldioxidkompenserad måltid utan att jag fick smaka en endaste tugga. Nä, jag fick vara hungrig ända tills vi kört genom halva Sverige hem. Ja, inte riktigt halva Sverige men det KÄNDES så när man var hungrig. Lååångt var det i alla fall. Nästa gång de åker såna där extraturer får de faktiskt ta med sig åtminstone lite snacks åt mig. Lite Oliversbitar eller en skinkmacka t ex.