Ledarhundstest.

Idag berättade husse att han träffat en sån duktig ledarhund. En gul labbe var det visst som med glatt svängande svans koncentrerat lotsade sin synskadade matte över gator och torg.
Nu är min matte av den äventyrliga sorten så hon bestämde sig för att kolla om JAG hade några ledarhundstalanger... Ja, hon är ju inte klok alltså! En ledarhund måste ju skolas i åratal - det lär man sig ju liksom inte på en kvart eller så!
Nå, hur som helst så stängde hon av sin pannlampa när vi skulle traska den 1 km långa vägen hem från dagmatte (reflexer hade vi förstås och hon var beredd att sätta på lampan ifall någon bil skulle dyka upp, vilket det inte gjorde). Det var inte riktigt kolsvart ute eftersom det var stjärnklart, men vägen såg hon inte mycket av kan jag lova. Ja, sen skulle jag då leda henne hela vägen hem tyckte hon. Och det gjorde jag. Hela vägen ledde jag matte. Klart värt en grisknorr tyckte jag så det fick jag. Jag stannade till ett tag vid en granne som har ett par tyska spetsar också, det ska erkännas. Det kunde inte hjälpas men det var av nöden tvunget så att säga. En himla tur också att det inte kom något litet leksuget rådjur skuttandes i min väg för då hade jag nog skuttat efter ut i skogen med matte hängandes i kopplet!