
Idag blev det äventyr. Vi åkte till Uppsala och där hoppade plötsligt lillmatte och Zippo in i min bil!!! En stund senare dök lillhusse också upp och klämde in sig där bak!

Vi åkte en bit till och när vi kom fram visste jag precis var vi hamnat. Hos mattes moster! Här är det roligt må ni tro! Efter en del artigt hälsande på moster och mattes mamma tänkte jag att jag skulle visa Zippo lite runt mosters hus. Zippo har aldrig varit där förut nämligen.

Jag sprang raka vägen ner till bryggan, och Zippo följde förstås efter.

Ni som känner mig vet ju att jag tycker det är otäckt att inte känna botten med tassarna och här är det alldeles för djupt för mig att bada. Jag nöjde mig med att stå där och spana efter änder. Zippo tyckte det var lite konstigt när bryggan gungade.

Men vad nu då?!!! Matte, du ska väl inte ner i vattnet? Är du galen, människa!! Nej, nej!

Och inte nog med att matte hoppade i, sen kom mormor och lillmatte också så det var plötsligt TRE att hålla rätt på! Och när det nu råkar vara så att jag har en rejäl skvätt New Foundlandsblod i mig och därmed kraftiga livräddargener - vad gör man då när man inte vågar simma?!!! Och nej, inte en till!!! Lillhusse hoppar OCKSÅ i!!! Stoppa honom, någon!!

Måttet var rågat när t o m Zippo hystades i och simmade runt som en liten säl. En TERRIER! Det är ju hur pinsamt som helst! Ja, och där stod jag då - livräddarhunden med simhud mellan tårna och labradorpäls därtill. Jag blev alldeles ifrån mig ska jag säga! Jag försökte förgäves få dom att besinna sig och genast komma upp från vattnet men lyssnade dom? Icke! Dom simmade runt där en evig tid medan jag oroligt gnällande och på helspänn vankade där längs bryggkanten utan att kunna bestämma mig - ska jag hoppa i och rädda dom, nej, jag törs inte, jo, jag måste, nej, det går inte, men dom är i fara, nej, ja, nej, hjälp mig någon, KOM UPP NU DÅ - NUUUUU!!!
Till slut - efter ungefär 45 timmar - masade dom sig upp till tryggheten på land och jag kunde andas ut.

Uppe hos moster hade en ny bekantskap kommit traskande. Morrgan heter han. Man fick ta det försiktigt med honom för han är 11 år och har svagt hjärta berättade hans matte. Dessutom var han lite misstänksam mot stora svarta hundar (som jag) eftersom han blivit biten av en sur sådan. Men sån är inte jag! Jag är snäll jag, och därför tyckte Morrgan det var ganska trevligt att träffa mig och Zippo.

Mosters gräsmatta är stor som en golfbana så vi rejsade som galningar där, Zippo och jag och lillhusse. Länge, länge lekte vi. Sen fick jag bullar av moster till fikat.

Sen åkte vi hem igen och då var vi väldigt trötta Zippo och jag. Kommer nog att sova resten av helgen tror jag. Det tar på krafterna med äventyr av det här slaget. Jag borde verkligen lära mig simma. Om den där lilla terrieristen vågar simma så. Och hur ska man kunna rädda sin människoflock om man inte vågar livrädda dom? Matte säger att det inte gör något för hon tycker jag är bäst ändå. Tur!
9 kommentarer:
men halllååå bada du inte ???
å vilken trevlig äventyrsdag du haft lillsöting!! du o zippo hade världens goaste småstjärtar på väg ut på bryggan sa matte...vadå? de såg väl ut som vilka stjärtar som helst tycker vi...
va bada inte du oxå? (inte vi heller vi är världens badkrukor!! men matte bada i havet med husse idag!)
morgan såg trevlig ut med två r dessutom, trevlig typ, stackarn hade svagt hjärta dock...
massa coola slafspussar i värmen till dig o matte
Förståndigt Myrra....stanna på land och hämta hjälp om det behövs. Sällan någon behöver hjälp som frivilligt går i liksom..
Fina bilder på din dag tycker jag...skulle gärna springa och dansa med dig på den gräsmattan..
Nospussar Gullet!!
En sån dag - fattar hur vidrigt det måste vara att se allihop där ute i vattnet utan att kunna ingripa! (Okej inte VÅGA ingripa då, men det är ju i praktiken samma sak!) Stackars dej! Dom borde ha tagit hänsyn och stannat på land!!!
Men att rejsa på den där stora gräsmattan och rejsa med Zippo - DET var förtås toppen!
Jättefina bilder också, matte satt här länge och tittade! :)
hihi vad härlig bildpå 3 huvudknoppar som stack upp. förstår att det va jobbigt att hålla reda på dem:)
Vilken jobbig dag du haft. Jag skulle inte heller hoppat i och räddat dom. Är dom så dumma att dom frivilligt kastar sig i får dom simma omkring tills dom blir less.
Jag badar bara där jag bottnar precis som du. Jag gör gärna ordentliga lerinpackningar dessutom.
Den där gräsmattan liknar min stugmatta som är stor som en golfbana den också. Jag brukar syna av den när jag kommer dit.
Jag skulle självklart ha kastat mej i.
Inte för att rädda dom utan för att bada tillsammans med människorna.
Frånsett ditt dilemma med badandet så ser det ju ut som en jättebra dag
Vilka härliga sommarbilder! Jag längtar allt till bad och samvaro i mattes mosters sjö jag med...
Man behöver inte alls kunna simma! Jag badar med vatten till magen. Men det skulle aldrig falla mig in att flyta omkring så där i vattnet! Så du gör rätt du Myrra! (Vi har likadana selar. Har också den på mig när vi åker bil. Matte säger nämligen att man ska vara rädd om det finaste man har. Och det är ju jag som är finast!)
Skicka en kommentar