Den längsta promenaden i mitt liv!

Jag har idag gjort ännu ett kraftprov! Matte, moster och jag har kämpat oss fram i 4 timmar i Vällingsjö urskog. Det var flera bäckar och vattenhinder man måste ta sig över.

Efter ungefär en halv timmes vandring kom vi fram till en tjärn. Där stannade vi för att äta frukost. Jag fick en hel varmkorv, tog den och gick iväg för att gräva ner den...

...men se det tyckte inte moster att jag skulle göra! Hon sprang efter och snodde korven av mig! Sen delade hon den i små bitar som jag åt upp direkt eftersom det inte är lönt att gömma småtuggor. Vare sig matte eller moster begriper att det är smart att gömma mat ifall man någon gång skulle komma hit igen och råkar bli hungrig och inte har någon matsäck. Då skulle den där korven vara himla bra att leta fram!

Jag fick ostsmörgås också som jag åt med en gång. Jag var faktiskt rätt hungrig när jag kände efter.

Vi vandrade vidare över myrar och det var blött så matte och moster blev sjöblöta om fötterna. Det kippade i skorna när dom gick.

Det var mycket svår terräng och man måste klättra i väldigt branta berg. Vi besteg två toppar på över 400 meter! Här är vi på berg nummer 2 där vi drack vatten och vilade en stund.

Här kan man se att jag var tvungen att släpa matte uppför en del oländiga partier. Vi flåsade och stånkade och svettades.

Gång på gång måste man ta sig över gamla trädstammar som ramlat över stigen. Ibland måste man hitta andra vägar runt om hindren och ibland klättra över.

Vi hittade hjortron men de var inte mogna, och förresten är det ett naturreservat så man får ändå inte plocka dom. Eller får man det? Hur som helst fick de sitta kvar där de var.

Tack och lov startade vi redan klockan 7 på morgonen så de första timmarna var det ganska svalt att vandra. Senare blev det värre med värmen och då var det skönt att hitta sådana här små bäckar att dricka ur och svalka tassarna i.

Efter 4 timmars klättrande uppåt och neråt i de här branterna, slitande med hinder av olika slag, halkande på blöta rötter och stenar, slaskande i blöta mossar och vattensamlingar, kom vi trötta och slitna tillbaka till utgångspunkten igen. Matte och moster hade ont i knäna och var darriga i benen...

...jag slängde mig i blåbärsriset och tvärsomnade, helt slutkörd! Efter en stunds vila var det dags för lite ur matsäcken igen innan vi åkte tillbaka till sommarstället igen. Matte och moster åt tacowraps och drack varsin öl medan jag fick sista korven och en blåbärspannkaka.

Matte och moster tyckte den här vandringen var helt fantastisk och är jättestolta över att ha genomfört den - men det får nog räcka med den här gången. Dom säger att dom är för gamla för fler sådana här strapatser.