I morse blev det inget bad. Det blev dusch. Regnet öste ner nämligen.
Det var konstigt att gå förbi alla grannar utan att höra ett enda litet pip från någon hund. Älghunden Jocke syntes inte till, inte riesenschnautzern och terriern hos tyska familjen, inte någon av stövarna heller. Inte ens den ettriga finska spetsen visade sig. Han som jag hade en het gränsdiskussion med igår när jag passerade hans hus. Alldeles tyst och ödsligt var det överallt.
"Ingen annan hund är så tokig att den vill vara ute i det här vädret, mer än du Myrra", ansåg matte.
Nä, ingen annan matte heller, mer än min knasiga, tänkte jag.
Nu lyser solen igen! Bara att sätta sig ute på trappen och torka då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar