I dag satte jag mig på en humla. Aj! Hoppade nästan ur skinnet. Tindra kastade sig fram mot humlan för att sluka den lille rackaren men den vinglade, något överraskad, iväg på sina ostyriga små vingar och klarade därmed livhanken. Bra tyckte husse och matte som gillar humlor. Det gör jag också, men dom bör helst hålla sig på avstånd från min bakdel.Nu vilar vi ut från hummeläventyret, framför TV:n.
5 kommentarer:
bra att den hann undan...annars hade du kanske bränt dig på tungan:)
Rackarns humla, placera sig under din bakdel!
Ser att ni hade det jobbigt med den, både du och Tindra! Man BLIR trött av äventyr... :))
Hihihi - det var JAG SOM VAR ANONYM - det gissade du väl aldrig!
Ja, humlor är mystiska små varelser. Brummar och ser så surmulet runda ut och väjer inte för något...Man borde äta upp dem, men vår matte älskar också humlor. Förbjudet alltså!
Moa,Maiko,Kelu
aj humla i rumpan vill man inte ha! tvi så otäckt!
Skicka en kommentar