Jag är väldigt less på de där rådjuren nu. De har ju fullkomligt belägrat mitt hus! Jag och Tindra ids inte ens skälla på dom längre. Dom bryr sig ändå inte. Det allra värsta är att jag känner mig en aning oroad över hur de där inkräktarna alldeles ohämmat och synnerligen fräckt tar sig friheter såsom att snoka oroväckande nära mina bengömmor häromkring. I kväll stod jag inte längre ut med tanken att den där typen med horn skulle sno mina gamla tuggben som jag grävt ner på noggrannt uttänkta ställen. Jag hastade skyndsamt ut och grävde upp några av de mest hotade skatterna och räddade dom in i huset. Kunde inte stå emot lockelsen nu när de låg där på golvet och var sådär härligt sladdriga och sega efter något år i jorden. Mums!I morgon ska jag plocka in fler för jag litar inte ett ögonblick på de där rådjuren.
5 kommentarer:
Säkert rätt - skulle inte heller lita på rådjuren, SÄKERT är ben deras favoritmat. Som efterrätt till tulpaner och krokusar.
Jag har ju inga nedgrävda ben, men har ett annat favoritställe på tomten som jag alltid ägnar mig åt. Jag slickar mig alltid om munnen när jag kommer därifrån - och matte har inte lyckats komma underfund med VAD det är jag smaskar på, där nere i mossan och ljungen, hihihi.
Tänker ALDRIG avslöja hemligheten!
Vad bra att du kom ihåg var du hade dom..
Men äter rådjur ben?? Kanske inte vet jag så det var nog bäst att rädda det som räddas kan.
Ser gott ut Myrra
skicka hit rådjuren så kan vi ha koll på dom! här finns bara små pjoddar....bah!!
Du gör helt rätt...ta in alla dina ben, man kan aldrig veta vad dom där gör.... Hos mattes syster äter rådjuren allt dom kan komma över, så lita inte på dom.
Bra Myrra!!!!!!
Rådjur är nog nästen lika opålitliga som ko och hästmonster!
Skicka en kommentar