
En stor och gul fullmåne kan matte aldrig motstå. Måste fotas! Synd bara att den aldrig blir lika vacker som i verkligheten.

Vi tycker det är trevligt att vara ute och kolla på matte när hon pulsar runt i snön med stativ och försöker ställa in kameran med stelfrusna fingrar. Och Venus lyser starkt också men på fotot ser det bara ut som en vit prick i allt det mörkblåa - inte som den där starkt lysande, glittrande och blinkande diamanten som den ser ut på riktigt. Matte undrar om vi inte tänker yla - det brukar en del hundar göra mot månen. Nix, här ylas inte alls mot månen. Vi är tysta som möss:)
5 kommentarer:
Matte tittar på era bilder och muttrar något om staket. Hon låter avundsjuk. Jag vill hellre ha en lillebror jag.
Vi såg aldrig fullmånen i natt, för det snöade. Vi har fått en meter snö sen i förrgår! Skitkul!!! Jag hade snö över maghöjd och kom nästan inte fram. Matte skrattade så hon höll på att kissa på sig. Tur att det var mitt i natten så ingen såg henne!
Ja, visst är det vackert med fullmånen nu? Efter fyra dygns evigt snöande har det äntligen klarnat upp här och det är tur, för nu försvinner vi snart i snödrivorna!
Så vackert ni bor...Man blir lite avundsjuk. Vi bor i ett hyreshusområde, men det ser ut som radhus och vi har två inhägnade trädgårdsplättar. Men ibland önskar man något mer. Men travvinsten eller lottovinsten dröjer...
Men OJ, så ambitiöst, säger min matte, släpa ut stativet i snön! Hon som själv inte ens "orkar" ta fram det inomhus... Men så blir resultaten därefter också :-/
Men nu känner hon visst lite inspiration ändå, tack, tack, Myrramatten! :-)
Tänk att ni har så mycket snö - här är det bara ett par-tre centimeter! Ynkligt!! Men desto mer is. Överallt!!!
Puss på dig, Myrrapyrra!
Ja visst är det vackert med fullmånde!! Det är nästan så det rycker lite i "vargylarnerven" ;-)
Vi tycker bilden var fin!!
Kram Cilla och Gizmo
vi är ju med i varulvskören så vi övade förstås....närå vi sa inte många pip vi heller...men den va stor o fin o matte hade svårt o sova...hmmm.... eller var det kaffet kanske...
Skicka en kommentar