Igår skulle matte dit för att beskåda underverket och vem står där i ensamt majestät vid dagmattes grind om inte den italienske Casanovan. Hm, tänkte matte. Hur kommer man in här nu då? Den här killen passerar man inte hur som helst. Han känner ju inte mej alls...
Efter en stunds funderande tog hon i alla fall mod till sig och beslöt sig för att följa hundviskarens råd: inte tala, inte titta, inte röra - gå rakt fram, sträck på ryggen och kräv ditt utrymme (claim your space). Och se och förundras för Coccoon backade genast och drog sig undan då matte med bestämda kliv stegade fram emot ytterdörren. Dagmatte var just på väg ut för att undsätta matte och eskortera henne mot huset men det behövdes ju inte för min matte är ju världens modigaste!
8 kommentarer:
modigt gjort. kan bara tala om att jag ALDRIG skulle vågat gå in där...för jag är jätteharig när det är stora hundar jag inte känner så väl.
Ja jösses vilken modig matte!! :-) Men vilken otroligt stilig kille!! Italiernare och allt. Olga borde då bli ordentligt uppvakdad ;-)
kram Cilla och Gizmo
Ja se DET var modigt gjort! JAG skulle förstås också ha vågat, men antagligen inte matte!
Vilken tjusig kille - synd att inte du också... ja, du vet...
Gosisar till dig, Myrra, och hälsa din modiga matte! :-)
Ja, vi tycker också att du har en modig matte! Men Moa kan berätta att hon ibland tävlar lydnad med en Cane Corso och han sitter gärna i knät på sin matte när de fikar efter tävling...
Jodå, cane corsosar är riktiga goshundar - om man känner dom. Man kan ju dessutom ha dom till annat än vakthundar förstås. Men till sin natur är dom ofta sådana att dom icke släpper en som de inte känner in på sitt revir.
ja det må vi då säga var modigt! kanske nåt o tänka på när vi ska till vår granne med 4 rottweillers i trädgården...eller?
Imponerande!!! Och det fungerar, om han bara visste kära Cesar hur hans kunskaper sprider sig över världen!! Friskt vågat hälften vunnet!
Kan inte annat än instämma, nu är vardagen här och bloggande hinns inte med på vardagarna, knappt på helgerna tyvärr..
Väldigt modigt, för att vara en människa. Jag skulle kanske ha vågat också .... Tror jag.
Skicka en kommentar