I dag blev det inget svampletande. I stället fick jag tjänstgöra som vedhund.

Först övervakar jag själva huggandet av vedklabbarna. Jag ser till att husse hugger lagom stora vedklabbar. De måste vara bärvänliga för en hund.

Sen kommer transporterandet av klabbarna. Önskar jag hade fler munnar men tyvärr blir det bara en och husse får ta resten.

Det här med att bära grejer är min bästa gren. Det behövs ingen träning på det. Jag bara bär helt enkelt.

Ja, så kommer då själva överlämnandet av vedklabbe till husse. Om inte jag ger honom ved blir det ju ingen brasa! Ett viktigt arbete med andra ord. Man får slänga till honom en klabbe med jämna mellanrum annars slocknar elden. Emellanåt ligger jag och vilar lite. Man måste ha rast ibland.
6 kommentarer:
Vad duktig du är som hjälper husse att bära in ved.
Här har matte fullt upp med att lära mig bära den där äckliga träapporten. Vad nu det ska vara bra för? Helt meningslöst enligt mig.
Ja, man har ju olika talanger som hund. Jag är bra på att bära och hämta grejer men urkass på agility t ex. Alla hundar är bra på någonting tror jag. Jag känner en hund som är jätteduktig på att gosa med sin matte och en som simmar bra.
Jag brukar hjälpa matte att trava veden, jag. Bära får hon göra själv - men jag har i alla fall slutat att dra ut både ved och näver och stickor på golvet! Det tycker jag är en hjälp så god som någon. :-) :-)
å vilken bra vedhund du är! det kanske vi också skulle bli nu när det är eldningsdags...vi taxbrorsor kanske kunde bära ett tillsammans....hoppas du fick många bullar som belöning!
Jahadå, faktum är att jag FICK en bulle till fikat efteråt!
Att hämta ved är en ansvarsfylld syssla. Tyvärr har vår matte ingen förståelse för den ved vi samlar på våra promenader! Vem vet hur kall vintern blir?...
Moa och Maiko på Nysvansat
Skicka en kommentar