Min kompis Tindra bjöd in sig själv idag när jag skulle hem från dagmatte. Hon hoppade in i vår bil och vägrade gå ur så hon fick följa med. Hon brukar göra så ibland då hon är sugen på en springrunda i skogen. Tindra kan springa hur länge som helst nästan. Det är rätt jobbigt för man måste liksom hänga med och jag är inte lika snabb som hon.
Efter en springrunda på sisådär en halvtimme är man helt slut och tungan släpar nästan i backen. Ibland måste man slänga sig på marken och bara flämta och flämta tills man kan stå på benen igen och stappla hem.
Sen står man där framför grinden och väntar tills sega matte masat sig dit hon också. Dax för lite käk!
3 kommentarer:
å vilken härlig springtur!! vi saknar våran jättetomt som vi kunde springa lös på! ute törs inte husse släppa oss lös så här i jakttider...hrm vet inte va han pratar om!
Så vackert hus ni har i Ångermanland! Och vilka härliga badsjöar. Vi har också mycket höstfärger nu här i Jämtland.I Sollefteå har jag, Moa, tävlat lydnad några gånger, men det är inte så roligt för det smäller ofta skott någonstans ifrån och det gillar inte jag...
tänk om vi också bara kunde bjuda in oss...plötsligt så hade ni liksom två taxpojkar på tomten som ville leka....det vore skojsigt! nospussar till Myrra stjärnöga!
Skicka en kommentar